helen

Va riktigt skönt att komma hem i natt och få sova i sin egen säng igen. Sängen på hotellet va så himla hård vilket fick oss att uppskatta våran mer. Vi va väl hemma runt fyra i natt, då va klockan ca tio i Thailand vilket gjorde det ganska svårt att sova och gör att man är skit trött nu eftersom klockan egentligen är tolv men man ställer nog om sig snart igen! Fredde åkte och jobbade imorse, tycker ja va starkt gjort.

Klockan 07.29 imorse fick jag ett sms av mamma där det stog att mormor Iris dog klockan två i natt. Visst var jag förberedd men som sagt gick det inte att föreställa sig hur man skulle känna. Åkte från Fredde runt nio för att åka till mormor och möta upp mamma, jessica, moster och Dannie för att sen åka till Rönninge och ta farväl. Man undrar hur mkt tårar man klarar av att gråta men mina är inte slut än. Vi mötte upp mormors systers man som är begravningsentreprenör och han skulle köra Iris till Karolinska sen. När vi klev upp på övervåningen där hon hade sitt rum släppte allt, har aldrig sett en död människa och visste inte om jag skulle klara av att göra det heller. Ville inte riktigt gå in och se henne ligga där men kände mig tvungen att ta farväl även om man inte vet om det spelar någon roll.. Alla bara grät och hur ofta ser man någon i sin släkt gråta? Att bara se henne ligga där, helt harmonisk kändes så fruktansvärt. Såg precis ut som om hon sov och skulle vakna vilken sekund som helst, men hon hade slutit sina ögon för sista gången. Var skönast för henne att inte behöva lida längre men jag trodde aldrig att man skulle känna så här.

Du var en sån fin människa och du finns som en liten bloddroppe i oss alla!
Hoppas du sover gott och har det bra där du är nu.
Vi älskar dig och kommer sakna dig enormt.